Sanningsdan

Jag har aldrig varit ett fan av att föra in något i min rumpa, det känns liksom mer naturligt att det ska komma ut än in. Jag har mörka barndomsminnen från när man var sjukt och rumptermometern åkte fram, aldrig asså aldrig att jag ska utsätta mina ungar för det! Sen så fick jag ju körtelfeber för snart två år sen dvs. mina halsmandlar blev så svullna så jag inte fick ner något den naturliga vägen. Jag blev inlagd på sjukan och fick dropp, ingen mer med det tänkte jag, men så skulle jag såklart få smärtstillande och eftersom jag inte kunde svälja något (inte ens vatten eller mitt eget saliv, fräscht jag vet) så var ju stolpiller det enda alternativet, 3 gånger om dan varje dag. Om det inte var nog med det frågade dom om jag ville ha hjälp!! What the frip! Nä där övertog min stolthet om det var någon som skulle göra det där så var det fan jag själv!