Sanningsdan

Det var sommarhetta och jag var ute och sprang, närmare bestämt vart jag jagad av torpeder, helt galet vem fan önskade mig döden? Men men, jag kutade som en jävla dåre i alla fall, ramlade om vart annat vilket gjorde att mina kläder blev lortiga och håret var som klistrat i pannan, det enda som fortfarande var helt och rent var mitt favorit armband som gnistrande i solen, tyvärr lyckades det falla av min arm men jag höll det hårt i min hand istället.

När jag halvt lyckats skaka av mig dom där galningarna sprang jag in i Lars Winnerbäck (mitt i en förort, du kan ju tro att jag blev förvånad), han frågade om han kunde hjälpa till med något (jag såg nog ganska vilsen ut just då) jag tittade rakt in i hans ögon och sa att han kunde hjälpa mig sätta på mig mitt armband igen, vilket han gjorde. Ställde sig farligt nära mig (så alla fjärilar i magen väcktes till liv), tog armbandet i handen och kirrade biffen. Sen gick vi på promenad och alla förbipasserande gav mig en nästan hatisk blick, vilket jag gav blanka fan i jag gick ju på promenad med Lars! Han föreslog att vi skulle äta på thaibåten, jag vart överlycklig såklart jag ville det....

Och allt det här hade varit kul att berätta om det inte var en dröm jag drömde igår natt. Har förresten drömt om Peter Habers fru, den gamla haggan försökte döda mig, men jag tog en stövel och tryckte in stilettklacken i hennes ögon. Sen kom Alice Levander och skulle hjälpa mig torka bort alla fingeravtryck och så var det med det.